blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 53
och en källa till rekreation, motion och glädje, och med det syftet med min golf söker jag inte
elaka och onödigt krävande utmaningar. Utmaningar har jag ändå fullt av i mitt dagliga liv.
Abbekås golfbana ritades av en arkitekt som var närmast psykopatisk i så måtto att han
gjorde en bana som var förödande elak mot spelare på den hcp-nivå som medlemmarna i
klubben då befann sig på. Klubbledningen siktade högt över målet i tron att vi i gemen då
tyckte att det var kul att spela på en bana där man ständigt var förloraren. Men, inte alla ville
plåga sig själva på det sätt som vi tvingades till där - och många lämnade klubben i protest
mot "tyranniet" och sökte sig till medlemsvänliga klubbar och banor.
Banan upplevdes som svår, den var nerlusad med bunkrar som
omöjliggjorde att bra spelade bollar kunde rulla in på green
Vi var tvungna att lobba in bollarna, vilket inte var en given konst för oss med höga hcp.
Hade vi minsta oflyt, vilket vi nästan alltid hade, hamnade vi i den första bunkern, sedan i den
andra, i den tredje och så vidare. Många av greenerna var dessutom kraftigt ondulerade så att
det knappt gick att få stopp på bollarna när vi väl fick in dem på green. Där var greener ovala
som ägg där bollen rullade av även vid precisa inspel. Dessutom tilläts ruffen växa sig
meterhög på delar av banan, vilket förmörkade tillvaron för alla oss som spred våra bollar.
Varför banan var så svår var det inte många som insåg, och det är det fortsatt många som
inte gör. Men det är inte de medlemmarna som har makten att bestämma över vad som ska
gälla i klubben. När jag påpekade detta med ruffen för banchefen sa han i ett försök att verka
vänlig: Man ska hålla sig på fairway så är ruffen inget problem. Det kunde han säga som
hade 3 i handicap, men det gällde inte för mig som då hade 20.
Svårspelade golfbanor ger golfare "men" för livet
Av oss då nästan alla nybörjare i Abbekås GK, med höga hcp, fick nog en del men för livet av
den "tortyr" som det innebar att spela banan. En samstämmig medlemsskara protesterade
varvid greener byggdes om för stora summor. Men antalet bunkrar behölls i stort sett, med
följd att Abbekås golfbana är ökänd för att vara den bana i landet som har flest bunkrar; med
de konsekvenser det innebär för gästers vilja att återvända dit. Än i dag tillåts ruffen växa
meterhög på delar av banans spelytor medan den klipps bort på ytorna mellan hålen.
Detta har genom åren skrämt bort både medlemmar och gäster från den banan. Jag kan inte
minnas att jag någon gång har träffat golfare som har spelat på Abbekås GK som inte anfört
bunkrarnas antal som en negativ faktor.
Många golfklubbars ledningar i Sverige tror på en framtid som inte finns.
Vill de ha nya medlemmar får de se till att det blir roligare att spela golf
och relativt billigare att vara medlem. Klubbarna får minska sina kostnader till en nivå som
medlemmarna är villiga att betala. Kostnaderna ska inte tillåtas stiga i tron att medlemmarna i
varje situation kommer att täcka underskotten. Och att skattebetalarna, via sponsorer och
andra finansiärer alltid kommer att ställa upp, för det kommer de inte att göra.
Klubbarna får anpassa banorna så att kostnaderna för att driva dem hamnar på rätt nivå, och
de får lära sig förstå vad att rätta munnen efter matsäcken innebär. De måste också inom
golfen inse - att de inte ens där kan resa stegar som är så höga att man från dem kan kliva rakt
in i himlen. Men den utvecklingen pågår. Man kan bli medlem i många klubbar i riket till låg
kostnad; det kallas greenfeemedlemskap.
Golfens luftslott är underbara, och fantastiska ... tills man flyttar in i dem
Golfklubbar ska drivas som företag; ska det fungera måste de gå runt ekonomiskt. De ska inte
räkna med att Skatteverket och skattebetalarna i all framtid kommer att acceptera sponsring
53
