blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 82
kommer det ständigt nytt i marknaden som jag inbillas att jag måste ha för att bli ännu bättre
och ännu lyckligare. Kreativiteten hos tillverkarna är outtömlig, och behovet hos mig golfare
tycks vara oändligt. Tillverkarna är fullt medvetna om att jag är benägen att tro på allt det som
sägs och skrivs när min egen förmåga ute på banan inte riktigt räcker till.
Jag köper mig gärna "bildning" i golfen … men lär jag något av den?
Golfare antas tillhöra en troende skara som tror på allt som sägs i reklamen, och vi förväntas
lydigt gå dit säljarna och reklammakarna pekar. De räknar med att vi ska förlita oss på
förståsigpåarnas teorier om hur golfen ska spelas, och med vilken ny "innovation" den bäst
kan praktiseras. Allt i det fåfänga hoppet att vi tror oss ska kunna bli som Parnevik och
Sörenstam - även om vi saknar de förutsättningar som krävs för att ens komma i närheten av
deras kunnande.
Vi hänger oss gärna åt de illusioner som vi själva och andra skapar
i vårt golfande när verkligheten inte alltid blir som vi tänkt oss den
Men okej då, om golfen är en illusion så åt fanders med verkligheten. Åt fanders med talang,
ålder, känsla och förståelse för spelet. Är det viktigt i sammanhanget!? Det är väl roligare att
få leva med i de illusioner som "intressenterna" så generöst förmedlar till oss golfare än att
inte göra något alls ... eller? Om vi tolkar budskapen på det sätt som det avses i reklamen - då
kan golfkunnande och framgång som golfare enkelt köpas i närmaste golfshop. Det gäller
bara att hala upp lädret så löser sig allting. Reklammakarna litar på att i det avgörande
ögonblicket, då det gäller antingen eller, ska det visa sig att många av oss oftast har mer
pengar än förstånd.
Inget är så gammalt som det som nyss var nytt och inget är så löjligt som i går,
hundra djärva tankar som allt i fjol betytt är bara dammigt snusförnuft i år
Skrev Alf Henriksson apropå reklamens ”våldtäkt” på oss konsumenter. Kan man inte med
reklam få oss att köpa tillräckligt mycket då ser man till att R & A St Andrews, United States
Golf Association, SGF och andra golfförbund i världen förbjuder oss att använda klubbor som
miljoner golfare i världen nyligen investerat stora pengar i, och som påstods vara den stora
"lyckan" när de lanserades. Jag tänker på vissa typer av driver med trampolineffekt,
fairwayklubbor, hybrider och andra verktyg. Nu är de inte längre tillåtna och ska ersättas med
nya. Allt för vår inbillade lycka och till gagn för omsättningarna. Visst går det att göra
lysande affärer när alla "goda" säljkrafter samverkar, och ändamålet helgar medlen. Jag anar
en sammansvärjning, och ska: Grytan hållas kokande, som Frälsningsarmén säger, då
kommer nog en del andra verktyg som vi har att spela med också förbjudas i framtiden.
Stjärnorna ställer gärna upp och påstår att deras framgång är betingad av det ena eller det
andra, men de ställer bara upp för de som betalar dem bäst för att de ska påstå
det. Sanningshalten i sådana budskap är noll. De e bare ljug alltihop, sa Jokkmokks- Jokke.
Golfens kommersiella företrädare har så till den grad lyckats i sina uppsåt att jag och andra
Svarte Petter ibland beter oss på ett underligt sätt. Hur ska jag annars kunna förklara det
fenomen som Tobias Bergman beskriver i tidningen Svensk Golf nr 10/2006:
Tänk att det finns så många dårar i ett så litet land
Cirka 150 tusen svenskar tittade på proffsgolf på Barsebäck och Bro – Bålsta för ett par
veckor sedan. Det är egentligen en fantastisk siffra. För tänk att vi är så många dårar i ett så
litet land. Vad ska man annars kalla människor som hostar upp hundratals kronor för att
bli insläppta på en idrottsarena med vetskapen om att det bara kommer att få se ungefär en
procent av alla action som kommer att utspela sig under dagen. En procent! Det är ju för f82
