blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 83
n som att se första minuten av AIK-Djurgården, hälften av fjärde gamet när Björkman möter
Nadal eller när Kajsa Bergqvist klarar 1,87 i första försöket - och därefter lämna området
glad i hågen, varmt talandes om hur fantastiskt skickliga utövarna är.
När man dessutom tänker på att man knappt vågar knäppa en skjortknapp eller bita sönder
en halstablett, utan att få onda blickar av brittiska medelmåttor eller folkilskna funktionärer
blir det än mer obegripligt att vi står där. Eller att vi kan hänga i timtal och vänta in
ledarbollen, eftersom vi hittat en kanonplats intill repet, för att när den väl dyker upp varken
få en skymt av spelare, boll eller hål på grund av alla fotografer, caddies, tavelbärare,,
kommentatorer och annat löst folk som tror att det har samma egenskaper som skyltfönster.
Att golf på TV är överlägset liveversionen är förstås helt givet. Ändå älskar jag varenda
sekund av spektaklet, varje gång jag besöker en golftävling.
Vad är det som får oss att bete oss så här?
Kan det vara detta med hjärnan? som John Daly sa
Eller är det andra krafter som påverkar vårt märkliga beteende? Vad är vi ute efter när vi så
uppenbart låter oss bli dragna vid näsan gång på gång. Men hur som helst med orsaken. Det är
ändå ett hälsotecken att det finns någon med insikt i ämnet som reagerar på tokerierna, även
om han fegar och tar tillbaka det mesta i sista meningen. Den uppriktiga kritiken fick inte bli
alltför framträdande och påtaglig eftersom målet för kritiken vid det tillfället satt på hans egen
födkrok. Tobias Bergman var under 10 år chefredaktör för SGF:s tidning Svensk Golf.
Utmaningen för mig i golfen är att vara mig själv i en värld
där många försöker få mig att vara någon annan
Jag gillar golfen, den har bidragit med mycket gott i mitt liv. Jag har genom golfen träffat
trevliga människor som berikat min tillvaro, och jag har fått nyttig motion och omhuldad
friskvård, även om en del av den sedan har offrats på det 19:e hålet. Men jag tycker illa om
den prestationsångest som ständigt frammanas hos mig golfare. Jag känner ingen sympati för
de som försöker inbilla mig att jag näst intill måste konsumera ihjäl mig för att jag ska bli
ännu "lyckligare" med min golf. Jag försöker alltid hävda min uppfattning om att min golf,
och resultatet i mitt golfande, beror på mig själv och inte på vems eller med vilket materiel jag
använder mig av. Golf för mig är hälsosamma promenader som jag kanske annars inte skulle
göra, och några timmars socialt umgänge med trevliga människor som i de flesta fall går åt
samma håll som jag - och under samma ledstjärna. Att jag frivilligt skulle delta i det eviga
gatloppet för att tillgodose och okritiskt berika leverantörerna till branschen är otänkbart; mitt
syfte med golfen är mycket viktigare än så.
På vems sida stod min medlemstidning Svensk Golf
När jag 2007 skrev detta kom tidningen Svensk Golf i brevlådan. Den var maffig; 224 sidor
fullmatad med reklam och propaganda för nya klubbor, bollar, kläder, skor, bagar och annat +
16 sidor löst istoppad reklam. Min medlemstidning full med annonser och textreklam som
basunerade ut att: Allt som var nytt i fjol är gammalt i år! Ett budskap som jag kunde ha
förståelse för att annonsörerna ville sprida, men att min medlemstidning så helhjärtat stämde
in i den kören hade jag svårt att ta in. Det fanns inte ett enda ord i tidningen som ifrågasatte
riktigheten i allt det som påstods i annonserna, inte ett kritiskt ord om något. Tvärtom fyllde
man på med textreklam och positiva omdömen i det som man ville kalla för redaktionell
text: Redovisning, test av driver och övriga klubbor.
83
