blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 40
gjorde Abbekås GK och medlemmarna när uttalandet, där de utan reservationer ställde sig
bakom X, enhälligt skrevs under vid mötet.
Det dåliga utfallet för de inblandade orsakades av svagt ledarskap
av styrelseordföranden
Jag sände min inledande skrivelse i ärendet direkt till honom i hopp om att han skulle ta tag i
problemet, och lösa det på direkten utan att det skulle gå till överdrifter. Han lovade då
återkomma till mig i ärendet: Så snart jag har satt mig in i frågan, som han sa. Men han
återkom aldrig ... han flydde fältet. Jag trodde i min enfald att han själv skulle ta sig an
problemet och lösa det på ett anständigt sätt för Abbekås GK, för X, och för oss, utan att det
skulle blåsas upp till den nivå som det sedan gjordes. Den möjligheten fick han i tidigt skede,
men den chansen till att lösa problemet snabbt och enkelt schabblade han tyvärr bort. Han
gjorde misstaget att delegera ärendet till en ovidkommande person utanför styrelsen. Min
skrivelse lämnades till en samordnare, vilket var ett felaktigt hanterande. Konflikträdd som
han var stack han huvudet i sanden och delegerade problemet till samordnaren, som han
trodde skulle hantera problemet på ett förnuftigt sätt. Men som genast trampade snett och
ställde sig med båda fötterna på X:s sida. Samordnaren fick dessutom från början inte alla
uppgifter och argument i ärendet som jag hade framfört till styrelsen.
Men X:s alla argument hade samordnaren anammat, och som han
sedan lade till grund för den skrivelse som han föreslog skulle gälla
Som han ville att vi skulle skriva under. Men förutbestämda diktat, där samordnaren inte
hade tagit hänsyn till våra argument, kunde vi självfallet inte godkänna, eller skriva under.
Lika lite som att vi inte kunde godkänna Preventiv bestraffning.
Ordföranden X hade ett nätverk i klubben som han använde för att få ut sina argument,
och samordnaren ingick i det nätverket. Han satt tryggt i knäet på X och tog tacksamt emot
hans argument. Vi hade inte motsvarande nätverk, vilket resulterade i att våra argument och
inlägg föll på hälleberget. Denna brist uppdagade vi efterhand och jag försökte då motverka
obalansen genom att sammanställa fakta i ärendet, och gjorde det tillgängligt för styrelsen och
för medlemmarna. Sammanställningen gjordes också för att motverka den ryktesspridning
som förekom. Vi hörde versioner av händelserna som var verklighetsfrämmande. Framförda
av medlemmar som hellre gissade vad som hade hänt än att sakligt låta informera sig, och
som därmed förde felaktiga uppgifter vidare. Vi båda beskylldes för både det ena och det
andra av personer som inget visste i sakfrågan, eller som bara tagit del av X:s version - och
som sedan fantiserade fritt om resten.
Våra synpunkter och argument i ärendet var det ingen som lyssnade på
Eller brydde sig om. Samordnaren trodde att vi skulle acceptera det förslag till skrivning som
han hade baserat på X och styrelsens uppgifter. Oss lyssnade ingen på; vi var dömda på
förhand. Preventiv bestraffning var vedertaget i Abbekås GK. Mötet vi kallades till
med samordnaren var ett spel för galleriet, och skulle inte ha någon inverkan på utgången var
det väl tänkt. Vilket det heller inte fick, ty allt hade varit i säck innan det kom i påse. Ingen
medlem skulle tillåtas att få sticka upp mot en enig styrelse - den saken var
klar. Samordnaren såg oss som parias, som otäcka varelser som katten släpat in på den fina
mattan. Vi uppfattade det i vart fall så när han, som vi upplevde det, med en överlägsen ton
förmaningstalade till oss vid mötet.
Att delegera problemet, som styrelseordföranden själv skulle ha hanterat, var en dålig
lösning. Hade han själv vågat ta i problemet då hade det varit löst och ur världen på några
minuter. Problemet var styrelsens och inte samordnarens.
40
